Konsten viktig byggsten i Västlänken

Trots att det återstår ett år till byggstart av Västlänken och ett par år till att broar och stationer byggs så arbetar projektet redan med den konstnärliga gestaltningen av Västlänkens stationer.
– Vi vill komma in med den konstnärliga gestaltningen i uppdrag som Västlänken så tidigt som möjligt, säger Magdalena Malm direktör för Statens Konstråd. Nu kommer den ofta in för sent och det vill vi ändra på.

– För att få konsten integrerad på ett bra sätt, inte påklistrad eller upphängd, är det viktigt att man får in konstnären så pass tidigt att man får till en bra dialog med arkitekt, konstruktörer och byggare, säger Johny Lindeberg, arkitekt SAR/MSA, gestaltningsansvarig för Trafikverkets projekt Västlänken och Olskroken planskildhet.

Trafikverket vill av tekniska och underhållsskäl ha konst som är integrerad i de anläggningar som verket bygger och driver. Det är till och med ett tekniskt krav från Trafikverket. Trafikverket ska inte äga konst som inte är en integrerad del av anläggningen.
– Konsten i Trafikverkets anläggningar ska inte gå att flytta och sätta någon annanstans, säger Johny Lindeberg. Vilket också betyder att den inte går att stjäla eller göra åverkan på.

Konsten i en anläggning som tågtunneln Västlänken har sitt eget syfte. Konsten har ingen annan funktion än att vara sig själv nog. Det som skiljer konsten från arkitekturen – eller konsthantverket – är att arkitektur och konsthantverk även gör ett jobb. Man kan bo i det arkitektritade huset eller använda den vackert snidade skeden eller drejade skålen.
– Konstnärlig gestaltning i en station som Västlänkens Centralstation är till för att vi ska må bra, säger Magdalena Malm. När man rör sig i miljön, när man väntar och när man reser.

– Konsten har inget annat syfte än att vara konst, säger Johny Lindberg. Sen kan man över tid se att den har haft syfte. Det går heller inte att skapa konst som inte på något vis påverkar omgivningen och därmed har ett syfte, menat eller icke menat.
Den konstnärliga gestaltningen i en offentlig miljö som en tågstation i en storstad där tåg och människor finns och rör sig och där människorna inte sällan jäktar och stressar ställer speciella krav.
p1000734– Det är en del av förutsättningarna för konsten och konstnären att exponeringstiden är som den är, säger Johny Lindeberg. Vissa dagar hinner man kanske inte ens se den. Men det finns säkert en genomsnittlig väntetid för resenären på tillräckligt många minuter för att man ska kunna ta den till sig. Dessutom är väldigt många av användarna återkommande så skulle Du inte ta till dig konstverket på en gång så det nästan inte en nackdel.

Han fortsätter:
– Väldigt mycket av den bästa konsten vi ser i sådana här miljöer fungerar ju gång på gång. Malmö Central kan Du åka tåg till och från i tio år utan att se samma film på väggarna.
I Malmö C Nedre finns videoinstallationen ”Annorstädes” av Tania Ruiz Gutierrez. På väggen projiceras bilder från olika delar av världen så att det för betraktaren framstår som att ett främmande landskap glider förbi. Sammanlagt projiceras 90 timmar film, inspelad under sju år.

Trafikverket, Statens konstråd, Västtrafik, Konstenheten Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad och Göteborg Konst har tillsammans tagit fram ett övergripande konstprogram för Västlänken och Olskroken planskildhet.
Konstprogrammet har fått namnet Kronotopia och beskriver en gemensam syn på den konstnärliga gestaltningen av stationerna och stadens utveckling i området runt stationerna.

Just nu samarbetar Trafikverket med Statens konstråd i en internationell konsttävling för att få in förslag.
Tävlingen har två syften. Det är en urvalsmetod enligt lagen om offentlig upphandling. Det betyder att projekt Västlänken med hjälp av en kvalificerad jury kan göra ett urval som står sig i upphandlingen och som sedan håller i en eventuell rättslig prövning.
– Det viktigaste skälet är att tävlingen ger oss flera förslag att välja emellan, precis som en arkitekttävling, säger Johny Lindeberg. Genom att tre konstnärer, var för sig, oberoende, försöker hitta en lösning ger oss tre bra förslag att välja emellan.

”Alternativet skulle vara direktupphandling och – ja, det är svårt att handla upp konst på pris. Vem gör den billigaste konsten? Rätt meningslöst. Därför kändes tävlingen vara den rätta formen.”

Tävlingen öppnades i våras med en prekvalificering och just nu ställs de fem förslag som valts ut efter prekvalificeringen ut på Stadsmuséet i Göteborg.

Där visas de fem: Tunnel Vision en uthuggning i berget som ger visionen av en solnedgång, bLink en särskild belysning av Olskrokens broar, The Arravial of Train som berör tågresandets historia, Spatial Lighthouse som släpper fram ljuset och har berättelser från Göteborg i golvet och Tongue and Groove en presentation av trädetaljer som kan bli inredningsdetaljer.
Förslagen visas fram till den 11 december.

Se förslagen och läs konstnärernas förklaringar hos Statens konstråd

– Jag kan inte föregripa juryns möten och beslut, men jag kan säga så mycket att vi fått in fem väldigt bra förslag, säger Johny Lindberg. Förslagen är väldigt olika. De har olika angreppssätt och just därför är de väldigt intressanta. Vi ser fram emot arbetet att vaska fram minst två vinnande förslag ur det här.

Konst i offentliga rum

Konst i offentliga miljöer har haft olika syften genom historien. Dagens syn på konst i offentliga rum började formas för cirka åttio år sedan, efter funktionalismen genombrott. Man såg ett behov av få in konsten i offentligt byggande. Det kan hänga ihop med folkhemstanken, folkbildning och ”kultur till folket”.
– Konstnärer fick en procent av budgeten att skapa konst, säger Johny Lindberg. Det lever fortfarande kvar. Många av våra statliga verksamheter – dock inte trafikverket – har den här enprocentregeln. Även många kommunala. Vi har många bra exempel i Sverige. Vi har tunnelbanan i Stockholm, vi har skolor och sjukhus som på sätt och vis kanske är de bästa platserna att uppleva modern konst

Johny Lindeberg menar att enprocentsmålet och den kulturpolitiska ambitionen att utnyttja de nya rummen är mycket demokratiska. Det var en folkbildningstanke som inte var främmande för 1930-, 1940- och 1950-talets Sverige.\r\n- Att ge konst åt folket. Dessutom visa upp god konst och lära medborgarna att uppskatta god konst, säger Johny Lindberg. Och det har man lyckats med. Konsten i tunnelbanestationerna från 50- och 60-talet i Stockholm står sig fortfarande.

De idéerna får 1900-talets mitt har avsatt en del spår i konsthistorien. Siri Derkerts verk, ”Ristningar i betong” med tema kvinnosaken, freds och miljörörelsen som gjordes 1961-1965 och är en 145 m lång och 3,5 med hög väggutsmyckning i Östermalmtorgs tunnelbanestation i Stockholm.
Torsten Billmans monumentala fresk ”Samhällsutveckling” uppförd på fondväggen Folkets hus i Gävle och Alexander Calders ”L’un des nôtres” vid Fäladsgården Lund är tre exempel på 1900-talskonst i offentliga rum.

Av Åke Lundgren

 

Konsten i Västlänken

Kronotopia – sammanhållen konstgestaltning för Västlänken
Trafikverket, Statens konstråd, Västtrafik, Konstenheten Västra Götalandsregionen, Göteborg Stad och Göteborg Konst har tillsammans tagit fram det övergripande konstprogrammet ”Kronotopia” för Västlänken och Olskroken planskildhet. ”Kronotopia” (tid och rum) beskriver en gemensam syn på den konstnärliga gestaltningen av stationerna och stadens utveckling i området runt stationerna. Hela Västlänken ska ha en sammanhållen konstgestaltning och den ska ta sin utgångspunkt i staden Göteborg som plats och tidsepok.

Konstnärer utses genom två internationella tävlingar. Första deltävlingen startade 21 mars och juryns beslut meddelas i januari 2017. Under 2017 kommer motsvarande tävling att arrangeras för station Haga och Korsvägen.

Konsten i Citybanan

Fjorton konstnärer – fjorton uppdrag
Den övergripande ambitionen för konsten i Citybanan är att skapa ett intressant konstnärligt sammanhang, där en kombination av uttryck bidrar till att förstärka helheten. Den konstnärliga utformningen ska dessutom underlätta orienterbarheten, eller med andra ord: göra det lättare att hitta rätt på stationerna och i förbindelsegångarna.
Den konstnärliga gestaltningen ska engagera och tillföra stationerna estetiska och tankeväckande värden. Miljön ska vara minnesvärd för tillfälliga besökare och intressant att vistas i för återkommande resenärer.
Genom gallringar i flera steg och i skilda grupperingar har fjorton konstnärer valts som Trafikverket och SL anser bäst lämpade att lösa uppgifterna.

Läs mer om konsten i Citybanan

Konsten i Citytunneln

Tre stationer – tre utsmyckningar (i urval)
Malmö C Nedre: Videoinstallationen Annorstädes, av Tania Ruiz Gutiérrez
Station Triangeln: Ljusinstallationen Spårsken av Christian Partos i tunnelöppningarna vid perrongerna. Ljuspunkter, baserade på LED-lampor utefter stationsväggarna, ger associationer till flygande insekter som kommer ut ur och flyr in i tunneln, i takt med att tågen kommer och går.
Station Hyllie: Installationen Fördjupningar av Kristina Matousch, glastäckta hålrum runt de 26 runda pelare som stöder valvtak över perrongen, med projiceringar uppifrån taket.

Konsten i Stockholms tunnelbana

Världen längsta konstutställning
Drygt 90 av de 100 tunnelbanestationerna i Stockholm har utsmyckats med skulpturer, mosaiker, målningar, installationer, ristningar och reliefer av drygt 150 konstnärer. Att resa med tunnelbanan blir en resa genom en spännande historia från 1950-talets konstnärspionjärer till nutidens konstnärliga.